Jag ska inte säga att det inte var rättvist den här gången med. Däremot känns det extremt tungt att bjuda Skellefteå på det som till halvtid gett dom 2-0.

Skellefteå är tunga och har valt ett spelsätt som passar dom bra. Sägas ska också att dom gör det på ett mycket bra sätt. Har man sen en toppforward som Leo Englund i den form han verkar vara i så får man INTE bjuda på nånting.

För vår del ville vi bygga vidare på det försvarsspel vi visade upp förra omgången mot Hudik. Vi tycker själva att det fungerade riktigt bra. Visst, Skellefteå hade under första rundan mer boll än oss men dom tillåts inte själva skapa mer än en riktigt vass målchans, Där är Måns i kassen med och gör en fin räddning. 

Hur kan man leda med 2-0 om man inte skapat egna målchanser.

1-0 (minut 10) kommer efter en riktig bjudning där vi med boll under kontroll och egentligen ohotade spelar den hemåt rakt i gapet på sylvassa Englund som avancerar, spelar snett inåt till helt fria Tobias Sandström som enkelt rullar in den i öppen kasse. 

2-0 (minut 42) känns som en solklar kommunikationsmiss. Bolltapp centralt i banan som ger Skeå möjlighet att lägga på djupet centralt bakom backlinje. Vi är med bra i hemjobbet, är först på boll och kan ta undan den, Leo ligger tätt i ryggen, av någon anledning släpper vi förbi honom och han kan tåa in 2-0. Så agerar en striker som är på tå.

Som sagt, två riktigt jobbiga och onödiga mål att släppa in. Ska man sen se det psykologiskt så är det väl sämsta tänkbara.

I paus pratar vi om uppförsbacken vi själva gett oss och om möjligheterna att vända det till nedför.

Första tjugo av andra agerar vi respektlöst. Vi stör och hotar Skellefteå rejält. Kändes nästan som fjol då vi gick på och trodde på oss själva. Redan från starten så tar vi kommando. Skellefteå får jobba rejält hårt i försvar och det dröjer inte länge förrän vi hotar in mot och in i offensiv box.

Vi har under första tjugo flera fina möjligheter att göra mål men tyvärr så går det inte vår väg. Antingen väljer vi bort avslutet eller så får vi inte riktigt till det.

Vi har en boll inne men det blåses av för offside. Själv har jag ingen aning om det var rätt eller fel.

Ca tjugo kvar flyttar vi upp positionerna för att om möjligt skapa än mer tryck. Det gör ju förstås att ytorna bakom vår sista linje blir ännu större.

Vi skapar väl några halvmöjligheter men dom absolut vassaste står Skellefteå för. I det här läget passar deras sätta att spela alldeles utmärkt.

Rakt, kraftfullt och snabbt spel in bakom vår backlinje skapar till dom ett flertal högklassiga mållägen. Vi lyckas ändå med både skicklighet och lite tur freda oss.

Men så i 90+2 sätter dom trean. Lite tröttkörda efter flera jobbiga försvarsminuter stänker deras Smedbakken in bollen vid första stolpen från just innanför straffområdet.

Segern till Skellefteå var helt rättvis. Frågan är bara hur det hade sett ut om vi inte gett bort 1-0 och 2-0, eller om vi lyckats reducera tidigt i andra. 

Som sagt, det är bara en fråga, men den är helt klart värd att ställas.

För vår del handlar det nu mycke om att "slicka" sår och jobba med självförtroendet. Vi vet och ser också stundtals att vi har det i oss. Vi måste bara få ut det på banan.

Som sagt, bryta ihop o komma igen har man hört förr, nu är det läge att göra det.

Tornet i Pisa har lutat i flera hundra år men inte har det fallit ännu. Täfteå lutar just nu, men falla ska vi ta mig f:n INTE;):)

Glöm pojkar, GLÖM - gå vi vidare och så tar vi det därifrån ;)

Tweeta